När mars månad närmade sig sitt slut samlades fågelentusiaster i Strömsund för en inspirerande föreläsning med ornitologen Thomas Birkö. Med fokus på kungsörn och vitryggig hackspett delade han med sig av sin djupa kunskap och engagemang i hotade fågelarter och deras bevarande.
När mars månad började gå mot sitt slut såg alla fågelintresserade fram emot en kväll med ornitologen Thomas Birkö som föreläsare. Lokalen fylldes med förväntansfulla deltagare. Det skulle berättas om kungsörn och vitryggig hackspett.
Undertecknad fick en intressant och fängslande pratstund med Thomas innan föreläsningen och Henric Lindh från Studiefrämjandet hälsade Thomas Birkö välkommen till Strömsund.
Thomas berättar att han hållit på med ornitologi ganska länge; han är lärare i botten och van att prata, och det har nog blivit 25–30 år. Han brukar ha föreläsningar i samband med fågelskyddsjobb som han arbetar med och han har jobbat som kommunbiolog inom Örnsköldsviks kommun i elva år, med inriktning på naturskydd.
Fågelskådning har han ägnat sig åt i 52 år och har varit naturintresserad sedan han var liten.
Just nu är han engagerad i tre olika projekt inom Ångermanlands ornitologiska förening: kungsörnsinventering, som sker i februari och mars, samt inventering av berguv och vitryggig hackspett. Alla dessa arter är rödlistade och hotade.
Thomas berättar vidare att berguven haft problem och att stammen blev väldigt liten under sextio- och sjuttiotalet, mycket beroende på miljögifter och död i luftledningar. Han nämner att det planterades ut berguv och att stammen ökade genom Bergnordprojektet i norra Sverige. Projektet avslutades vid millennieskiftet eftersom det gick så bra, men efter det har populationen minskat i Norrland med mer än femtio procent på tjugo år.
Det går inte bra för berguven i norra Sverige nu. Ett sätt att hjälpa den är att elbolagen isolerar sina luftledningar och transformatorer så att fåglarna inte bränns ihjäl. Berguven har en jaktteknik som innebär att de flyger korta sträckor och sitter på upphöjda punkter i landskapet för att spana efter byten. Om det vill sig illa kan de sätta sig så att de kortsluter två trådar, och då dör de. De är på så sätt mer utsatta än andra fåglar.
– Vi försöker ha en dialog med elbolagen som verkar i regionen.
– Den vitryggiga hackspetten är som bekant akut hotad; nästa kategori är utdöd, och då är den borta, berättar Thomas.
Ända sedan han började skåda fågel har den varit hotad och alltid haft en liten stam. Från 2015 har det hänt något som gjort att arten börjat öka igen, en invasion från Finland. Nu kan den återigen uppträda i vårt landskap.
– Det försöker vi få grepp om; att inventera, har vi vitryggig hackspett? Hur många har vi? Och att skydda deras miljö. Kungsörnen har en hyfsat stabil stam i norra Sverige, och den inventerar vi varje år. Kungsörnen ingår i rovdjurspolitiken, där det finns ett statligt ansvar för att den ska inventeras varje år och redovisas till Naturvårdsverket. Hur många besatta revir har vi? Hur många lyckade häckningar har vi och hur många ungar har vi?
Mycket av detta görs på ideell basis, där Ångermanlands ornitologiska förening, Kungsörn Sverige och Jämtlands läns ornitologiska förening är involverade.
– Vi hittar ibland nya revir, och vi kollar upp de revir som finns för att se om fåglarna är kvar eller har försvunnit. Lyckas häckningarna? Bokontroller görs i juni, och en del ungar ringmärks. Dessutom görs en höstkontroll för att se om det finns flygga ungar som vi eventuellt har missat under junikontrollen. Det har jag koll på, säger Thomas.
Hur ser reproduktionen ut och hur ser statusen ut? Kungsörnen har ett utbredningsområde från norra Värmland och hela Norrland, men inte närmast kusten. Sveriges tätaste bestånd finns på Gotland, och det är mycket sporadisk häckning söder om Norrlandsgränsen. Huvudpopulationen finns i Norrland.
– I februari och mars är det mycket inventering av kungsörn. Det är viktigt för oss att ha koll på örnbeståndet av andra orsaker också, såsom exploatering av vindkraft. En del örnar dör i vindkraftverken; vi hade fem örnar som dog i Örnsköldsviks kommun förra året. Oftast är de så fokuserade på jakt att de varken ser eller förstår att det är farligt.
Thomas berättar att det är 10–15 personer i Ångermanland som inventerar, medan det i Västerbotten är 35–40. I Jämtland är de lite färre, men det finns några som jobbar med kungsörn, och de skulle gärna bli fler. Det är stora ytor att täcka.
Hur mycket kunskap krävs för att bli inventerare?
– Man lär sig när man är med, svarar Thomas. Man tränar på att hitta dem och kunna skilja kungsörn från havsörn om man ser dem på långt håll, och man lär sig vilka åldrar de har beroende på vilka fjäderdräkter de har vid viss ålder. Allt för att kunna särskilja vilka som är könsmogna och vilka som är etablerade par. Det vi räknar är revir, och de markerar på olika sätt, bland annat genom spelflykt, parning eller bobyggnation. Vi räknar inte icke könsmogna fåglar eftersom de inte har etablerat revir.
Det var en mycket intressant föreläsning, och deltagarna verkade nöjda. Allt var i regi av Studiefrämjandet och Vattudalens Naturskyddsförening.
Text och foto: Marianne Tengberg