När jag svänger in hos Adrie småregnar det samtidigt som solen skiner. Han öppnar dörren med ett leende: – I Nederländerna säger vi att det är fest i helvetet när det är sånt här väder!
Oj, det här blir spännande, tänker jag, och kliver in i hans rustika stuga med synliga bjälkar i taket. Eftersom verandan har tak sätter vi oss ner för att samtala där. Adrie bjuder på te och hembakad äppelkaka.
– Receptet är hemligt, säger han med glimten i ögat och stoppar sedan en sked kaka i munnen.
Nyss fyllda 72 arbetar han fortfarande som lärare i svenska för vuxna med nederländska som modersmål. Utbildningen sker på distans. Adrie har studerat svenska flera år vid Amsterdams universitet så han är rätt man för jobbet. Studielitteraturen har han själv utformat och arbetat fram. De två ordböckerna som innehåller 25 000 ord vardera tog tio år att färdigställa. Han säger att antalet studenter har mer än fördubblats efter pandemin och tillägger med ett skratt:
– Under pandemin upptäckte holländare och belgare hur trångbodda de är! Många vill söka sig till andra länder med mer utrymme och Sverige lockar med sin fina orörda natur.
Adrie tycker om att arbeta och att lära sig nya saker, men han har alltid arbetat som frilansare, för han vill vara fri att själv välja sina uppdrag. Han har jobbat som reseledare till Island sedan 1998.
– Varför just Island? undrar jag.
– På universitetet läste jag också nyisländska språket och därför föll det sig naturligt att det blev just Island.
I projektet ”Livet på landet” var han aktiv ledare och guide. På sin fritid är han bland mycket annat fågelskådare. Han skriver upp de fågelarter han observerat och listan över fågelarter som finns att se i Frostviken har blivit lång. Listan finns att ta del av på turistbyrån i Gäddede. Den mest ovanliga fågeln han har sett är varfågel som tillhör familjen törnskator.
På frågan varför han flyttade till Sverige svarar han uppriktigt:
– Det kan låta lite märkligt, men redan som liten grabb hade jag en stor längtan norrut. Den längtan låg länge inuti mitt bröst och väntade på att besannas. Det dröjde faktiskt ända till 1979 innan jag reste till Sverige för första gången. I samband med mina studier, som jag påbörjade 1977, åkte jag till Örnsköldsvik för att närvara på en kurs på Hampnäs Folkhögskola.
Till Frostviken kom han 2001 och förälskade sig omedelbart i den storslagna naturen och bestämde där och då för att köpa ett fritidshus i trakten och det gjorde han så småningom.
Adrie flyttade hit permanent i slutet av 2020. Han slår ut med armarna och säger:
– Det som är så fantastiskt med Frostviken är att man kan vistas länge i samma område och uppleva olika saker utan att behöva åka bil långa sträckor. Det är unikt.
Jag kan inte låta bli att undra om det är något han saknar här. Han svarar efter lite funderande:
– Jo, en sak: Att få åka skridskor på fin, blank naturis. I Nederländerna kunde vi ibland åka skridskor och folk tog ledigt från sina jobb för att åka skridskor. Det var helt underbart!
När teet är urdrucket och inte en smula äppelkaka är kvar på tallriken går vi ut. Adrie visar mig trädgården där han bland annat odlar sockerbönor, potatis och jordgubbar. Med huvudet i jordgubbslandet säger han:
– Jag trivs väldigt bra. Här har jag vänner som stöttar mig i vått och torrt. Men man måste anpassa sig till det nya landet. Jag brukar råda andra som vill flytta till Sverige att tala med svenskar, på svenska, och lyssna på dem!
Text och foto: Renée Markusson