DOROTEA (SGT) Artonåriga Olivia Alfredsson från Dorotea är tacksam över att hon kört epa. Epa-livet har gett henne förmågan att ta sig ur situationer, men också insikten om hur kul femtonåringarna i bilarna har det. Kanske är det värt att stå ut med de högljudda fordonen.
Idag är det populärare än någonsin att köra epa. Enligt Transportstyrelsen har antalet fordon fördubblats och idag finns det 50 000 registrerade A-traktorer. Visst kan många känna igen sig i att irritationen stiger när en lång karavan epor i 30 km/h stoppar trafiken. Eller det spelas så hög musik att det skallrar i fönsterrutorna. Ute i landet skrevs totalt 470 böter under juli och augusti månad 2021 för förargelseväckande beteende (Hem & Hyra). Men det menar Olivia, som nu bor i Östersund, att man får ta.
– Jag förstår kritiken mot epa-kulturen. Nu när jag är vuxen, säger hon och betonar skämtsamt ”vuxen”, så ser jag bara femtonåringar som har skitkul. För det hade jag.
”Det är ju inga bra bilar”
Idag har Olivia körkort, men hon säger ändå att A-traktorkörkortet var värdefullt. Man lärde sig krishantering.
– Det är ju inga bra bilar.
En natt blev hon stående.
– Jag fick punka klockan tre på natten och hade ingen domkraft. Jag ringde en person i närheten och fick höra att ”jag inte är hemma, men den här personen kan hjälpa dig”.
En annan gång blev Olivia stående vid Vilhelminakorsningen. Tankarna snurrade och hon konstaterade krasst:
– ”Om en lastbil kommer nu så är det tack och godnatt.”
Men det är sådana utmaningar som gör en starkare, utan sina erfarenheter med epan hade hon inte varit lika självsäker på vägen:
– Jag vet att man kan köra på startmotorn, det kan jag säga till mina kompisar som inte har samma erfarenhet.
”Om man sitter i skiten,
då hjälps man åt”
Livet med A-traktorerna handlade inte om att dricka eller festa.
– Jag var inte inne så ”djupt”, berättar hon.
Det beror helt på vilket umgänge man hamnar i och menar att hon hade tur. Hon tycker att hon fick uppleva det fina av att vara en del av epakulturen. Det hon mest kommer ihåg var viljan att hjälpa till.
– Det kanske man inte tror från utsidan, säger Olivia och syftar på den stereotypa bilden av unga som kör A-traktorer.
Det var också någon som kom natten med punkan.
– Om man sitter i skiten så hjälps man åt.
Halva grejen att vara pank
Sedan hon körde upplever hon att kulturen har förändrats.
– När jag körde så hade man bara tjugo år gamla skitbilar!
Nu kan hon se en BMW från 2015 som byggts om för att rulla på vägarna.
– Vart får de pengarna ifrån?!
Till saken hör att man ska vara pank, menar Olivia.
– Det är halva grejen. Charmen är att det ska vara en trasig bildel som man inte har råd att byta, man ska gärna vara lite hungrig och ha slut i tanken.
Epakulturen verkar vara mer än bara några högljudda femtonåringar i ombyggda bilar. Så ska vi låta dem ha sitt roliga? Det är ju ändå glesbygdens framtid som rullar runt, och kanske även ortens framtida mekaniker.
Jenny Grahn