Vägförening tar hand om den ökade turisttrafiken i Frostviken – knäcks ekonomiskt

Pelle Texmo, fast boende och vägman i Hällingsåns Vägsamfällighet, menar att den enorma mängden husbilar som besöker Hällingsåfallet sliter på både vägen och vägföreningens krafter. – Det ställs enorma krav på oss, vi måste få hjälp, säger han. Foto: Pelle Texmo

FROSTVIKEN (SGT) Hällingsåns Vägsamfällighet som sköter den privata Hällingsåvägen i Frostviken, står inför ett dilemma. Turistanstormningens hundratals husbilar sliter på vägen dagligen under högsäsongen. Den lilla föreningen betalar hundratusentals kronor ur egen ficka och skulle helst vilja stänga vägen.
– Det ställs enorma krav på oss från turismen. Vi orkar inte underhålla den själva, vi vill att de som annonserar och lockar hit trafiken hjälper oss, säger Pelle Texmo, boende i Häggnäset.
Hällingsåvägen går längs södra delen av Ströms Vattudal mellan Bågede och Häggnäset, leder till turistattraktionen Hällingsåfallet som underskönt kastar sig ner mellan klippväggarna. Hit till nordvästra Jämtlands hörn letade sig cirka 40 000 bilburna besökare i somras. Besökssiffrorna innebar att runt 150 husbilar dagligen färdades upp mot Hällingsåfallet i somras, för Pelle Texmo med fru, de enda fast boende efter Hällingsåvägen, innebär de ett dilemma.
Paret är två av 20-talet medlemmar i Hällingsåns Vägsamfällighet som underhåller vägen, både via bidrag, och den huvudsakliga men sinande inkomsten från virkestransporter, samt ur egen ficka.
– Helst av allt vill vi att vägen klassas som en allmän grusväg, så att vi frikopplas från ansvaret för underhållet och Trafikverket kan ta över. Vi orkar inte underhålla den själva längre, säger Pelle.
Men för att Trafikverket ska överta en allmän grusväg måste den uppnå högre krav på upprustningen som blir dyrare. I somras fick vägföreningen besök av en besiktningsman från Trafikverket.
– Han var helt chockad över mängden trafik och sa: “Det här klarar ni ju inte själva, vi måste klassa upp vägen så att ni får större stöd”. Men det innebär också högre krav med dyrare och intensivare plogning, krav på insaltning och dammbindning – bara det går på 150 000 till 200 000 kronor, säger Pelle som hyllar Trafikverkets initiativ att hjälpa föreningen.
– Det är den bästa samarbetspartner vi har, säger han.
Uppklassningen och rustningen gör att fler väljer Hällingsåvägen framför den allmänna vägen längs Vildmarksvägen som går över Bågede. Ju fler bilar, desto mer slitage. Ju mer slitage, desto mer underhåll och större budget krävs. Hålls vägen inte i den standard som klassificeringen kräver tappar föreningen bidragen.
– Det är ett moment 22, säger Pelle. Han fortsätter:
– Det ställs enorma krav på vår vägförening för att alla dessa husbilar ska kunna ta sig fram här dagligen.
Föreningen har delat in arbetet i fem delsträckor som kostar mellan 1,2 och 1,3 miljoner vardera att rusta upp. Den första delsträckan, 6,7 kilometer av totalt 33 kilometer, kostade föreningens medlemmar 750 000 kronor utöver underhållsbidraget från Trafikverket.
– Det är vanliga människor som ska betala det, säger Pelle vars andel för den första vägsträckan kostade 4500 kronor.
Han berättar att bron i Hällingsån, som är en nyckelkomponent, kostade vägföreningen totalt 190 000 kronor att reparera.
– Det är jättestora summor som ett fåtal människor står för, säger Pelle.
Föreningen har funderat på att avsäga alla bidrag och stänga vägen.
– Men vi vill helst inte det, vi vill att de som annonserar om vägen och lockar trafiken till Hällingsåfallet, Länsstyrelsen och Strömsund turism, hjälper oss. Vi har lyft den frågan i 15 års tid utan respons, säger Pelle och fortsätter:
– Biltrafiken de senaste två, tre åren är fruktansvärd. Vi vill upplysa om att det faktiskt är en vägförening som underhåller vägen. Vi får påringningar av turistbyrån som tycker att vägen är för dålig. Husbilarna är idag lika stora och tunga som en vanlig grusbil var på 1970-talet, så påverkar vägen gör de. För att inte tala om mängden. Turisterna stoppar grävmaskiner och buskröjare och frågar: “Får ni verkligen vara här?”. Grusbilen med ett släp på 30 ton som möter husbilar måste ideligen backa till närmaste mötesplats. Det kommer slå tillbaka med dyrare entreprenad, de jobbar ju på ackord.
Pelle tillägger:
– Det var sanslöst den här sommaren. Man skulle vilja sätta upp skyltar: “Tänk på oss som bor här, hjälp oss att komma fram”. Vi har hamnat under en blöt filt. Det är ingen självklarhet att vägen är öppen, men den har stor betydelse för oss bofasta, för ambulans och det lokala näringslivet.
Anna Westerberg