Fjärde generationens åkeri i Kakuåsen

Kurt Pålsson med sin fars körkort från 1929.

KAKUÅSEN (SGT) Farsan tog körkort 1929 och samma dag köpte han sin första lastbil, berättar åkaren Kurt Pålsson. Kanske ska han benämnas före detta åkare, efter att hans son och sonson tagit över åkeriet som funnits i 90 år i Kakuåsen.
– Jag är med i veteranklubben för gamla åkare. Det är väl runt tjugo medlemmar, några ramlar väl bort ibland, säger den ärrade veteranen Kurt.
– Yrkesskador, ja. Jag har två nya knän. Det beror på att man sitter i hytten hela dagarna, man hoppar in i och ur bilen, säger Kurt.
Sveriges åkerinäring består av ungefär 10 000 åkerier, och i Kakuåsen finns alltså ett åkeri som drivs och tagits över av fjärde generationen.
– Jag är uppvuxen här på gården och det var ingen tvekan om att jag skulle fortsätta här, säger Kurts barnbarn Johan, som gått sin utbildning på Hjalmar Strömer.
Han har just avslutat sitt nattskift med att köra timmer, varannan vecka är det nattjobb. Vägarna är snöiga och isiga och Johans pappa, Dan, som är den andra ägaren, är ute och sandar.
Det berättar något om åkeriet som har sju anställda. Timmerbilar, sandbilar, flisbilar och plogbilar. Allt som behövs på ett åkeri finns på gården i Kakuåsen. Omsättningen hamnar på cirka tolv miljoner kronor.
– Timmerchaufförerna är de riktiga proffsen. De ska klara sig mitt i natten, det går inte att köra i träskor, konstaterar Kurt.
Åkeriet firar alltså 90 år i år, men det närmaste firandet som förestår är barnbarnet Johan som fyller 30. Veteranen Kurt försöker hålla sig i bakgrunden och säger att de yngre klarar sig själva. Men kanske ändå inte riktigt. De hör av sig när något kärvar och han behöver rycka in och skruva.
– Vet du, det står i bibeln om vägar, Lukas 3. ”Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd ska sänkas. Krokiga vägar skall rätas, och steniga vägar jämnas”, säger Kurt plötsligt med ett brett leende, men utelämnar citatet som hamnar i Guds frälsning i kapitlet om Johannes Döparen. Åkare Kurt, som inte är kyrksam, men som kan sin bibel.
Pålssons Åkeri startade när Kurts pappa Paul Pålsson köpte en Chevrolet i Östersund för hela 4 226 kronor. Inklusive brand- och skadeståndsförsäkring. Körkort och köpehandlingar från 1929 finns kvar. Kurt kan berätta om hur hans pappa under krigsåren kunde köra gengasbil med ved som hämtades i den egna skogen och sedan kolades.
– Det var bättre bränsle än kol, kommenterar Kurt, och så minns han det roligaste han själv varit med om.
– Det var när vi körde balkar och takstolar till Frösön och militärbygget där. Det tog en väldig tid att få tillstånd, det handlade om tjugo tons boggietryck, och då var det bara sexton ton som var tillåtet. Vi skulle köra på natten för att inte hindra trafiken och så att folk inte var i vägen. Det var en sommarnatt, det var ljust, så det var ju inga problem. Men Lill-Babs hade uppträtt på Jamtli så det var ändå fullt med folk ute, och det blev folksamling när vi for förbi. Vägar och korsningar fick stängas av och det var ju följebilar med blinkande ljus. En annan gång körde jag en tand – det var en tand som skulle till Tandsbyn. En jättetand som krävde ett släp. Den hade varit på en utställning, men när den kommit på plats höll den inte så länge, berättar Kurt.
– Utvecklingen fortsätter, men dieseln kommer inte bort, den saken är klar. Diesel kan inte ersättas av eldrift med batterier i lastbilar. Att lyfta timmer kräver ett stort batteri som bara det kommer att väga ton, tror den tekniskt insatte Kurt Pålsson och fyller på sitt resonemang om Tesla, vars arbete om elektromagnetism lade grunden till dagens eldrivna Tesla-bilar.
Ford, Scania, Chevrolet och Volvo – många bilmärken har funnits i Kakuåsen sedan Paul Pålsson började verksamheten med ett åkeri som lever vidare.
Det finns redan en femte generation på gården.
Text och foto: Inger Kraft Etzler