BACKE (SGT) ”Bara för att man är pensionär behöver man inte vara gammal” – det var visdomsord från en elev i Fjällsjöskolans nionde klass. Hela årskurs 9 fick en dag möjlighet att intervjua pensionärer från Fjällsjöområdet. Initiativet togs av deras lärare i svenska, Lena Andersson.
– Det är elever på väg till gymnasiet, de har förberett frågor, läst noveller av pensionärer för att lära sig att ställa frågor, och efter deras redovisning kan jag göra en bedömning.
Fem klassrum användes och i ett av dem träffade Ulla Åfeldt eleverna Simon, Cedric och Dahiro. Hon har själv arbetat som högstadielärare och nu fick hon berätta som sin familj, men också svara på en del närgångna frågor som ”känner du dig ensam” och berätta om varför hon en gång valde just läraryrket.
”Har du gjort lumpen” väckte skratt – det fanns inte på kartan är Ulla var ung, men var för dagens ungdomar en självklar fråga. Hon kunde berätta för sin elevgrupp att det i många hem inte fanns badrum, utan att det vankades bastu var fjortonde dag i stället, vilket möttes av klentrogna reaktioner.
Frågan ”Är du intresserad av idrott” fick prompt svaret ”nej” och det kontrades raskt av en elev med ”inte jag heller”. Pratförmågan och intresset för att få veta hur det kunde vara förr märktes tydligt i alla grupper som fick möta syskonpar, kompispensionärer och ett gift par.
– Mitt första jobb var som barnpiga, och jag fick 125 kronor i månaden, berättade Gunnel Persson.
– Jag fick ta hand om ett tvillingpar, och jag hade ju knappt sett en baby, sade hon.
– Vi hyrde en lägenhet i ett hyreshus tillsammans och betalade 45 kronor var i hyra, sa Siv Holmgren.
– Det var tider det, tyckte hon.
På frågan om det blivit bättre tider nu, svarade de enstämmigt nej.
– Jag skulle inte vilja byta min ungdom mot dagens. När jag en gång berättade för ett barnbarn att jag inte hade någon TV när jag var liten så fick jag till svar ”Men, vad tittade ni på då?” skrattade Siv och fick glada skratt tillbaka.
Det gifta paret var Oskar och Eva Nilsson från Silsjönäs. Noggrant genomtänkta frågor fick seriösa svar.
– Man fick rätta mun efter matsäcken. Jag har fått jobba med det jag ville. Vi är ju människor och får stå för de beslut man tar och vara nöjd med det, sade Eva.
– Om jag ångrar något? Nja, kanske att jag skulle gått skolan längre tid, men jag kunde ju haft det sämre i alla fall, tyckte Oskar.
Mitt i allvaret kom så en fråga om vilken godis som fanns i Oskar och Evas barndom.
– Mjölkkyssar! Det var speciellt.
Och Oskar fyllde på med att vindruvor var hemskt gott. En annan fråga löd ”Vilken är den största historiska händelsen som ni minns”.
– När Olof Palme mördades. Ett mord i det trygga Sverige och så hittas inte mördaren, tyckte Eva.
I klassrummet bredvid grillades Sture och Yngve Holmgren som båda betonade att det är viktigt med utbildning. De kunde berätta för ungdomarna att det efter kriget 1945 fanns hur mycket jobb som helst.
– Man frågade en kompis ”vart ska du fara” och så hängde man med och fick ett jobb.
– När vi i min grupp frågade om de ångrar något och fick till svar att de skulle ha pluggat mer, då tänker jag att jag inte vill ångra mig, utan måste tänka två gånger innan jag bestämmer mig, tyckte Betty.
– Vi kunde också jämföra med hur vi har det jämfört med hur de hade det. De var jämt ute, och vi sitter alltid inne. Vi kollar film, eller är hemma hos någon. Vi kollar Youtube, Netflix, Snapchat och Instagram. Det är där man möts, säger Malin och Betty med en mun.
– Min mobil är min bästa kompis, avslutar Betty.
Nu väntar redovisningen och bedömningen av lärare Lena som fick idén genom ett TV-program.
– Den här dagen har överträffat mina förväntningar – jag vågade knappt titta in i de olika klassrummen, för det var så många samtal igång! säger hon, och har redan planer för nästa år och nästa avgångsklass i Fjällsjöskolan. Pensionärer har också varit femton år.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO