RAMSELE (SGT) Fem postnummerområden, fem linjer, fem brevbärare på brevbärarkontoret i Ramsele. Därifrån utgår varje vardag posten som ska ut till brevlådor både i Västernorrland och Jämtland. Två län och ett utdelningsområde från Gulsele till Edsele, Backe och Rossön, Junsele och Ramsele – centralorter och ytterområden.
Jenny Bergström har, vid tidningens besök, den dagen den tyngsta linjen, nitton mil med 600 hushåll.
– De bilar vi har kör 100 mil om dagen, berättar Rolf Jacobsson, produktionschef och brevbärare i Ramsele. Ren och älg på vägarna är vardag för brevbärarna i Ramsele.
– Den längsta linjen är 24 mil, men lantbäringen är 24 hushåll. Det kan vara en mil mellan lådorna. När sista lådan har fått sitt i Gulsele är det sju mil tillbaka, säger han.
Dagen på jobbet börjar med avlastning från en stor postbil – paket och brev. Sedan sorteras alltihop för de olika linjerna. Nybörjaren får lära sig en rutt i taget. Alla hjälps åt. det börjar med gemensamt kaffesurr, därefter stiger tempot och koncentrationen. Sorteringen tar lite mer än två timmar, in i fack, dagstidningar, reklam och vanliga brev. Därefter lasta bilarna, en bil är blå, de andra har den gamla gula färgen. Varannan dag behöver bilarna tankas.
– Folk i gemen tänker på oss som ”Posten”, säger Rolf Jacobsson, som är gammal i gården. Men vi är ett brevbärarkontor, posten finns i ICA-butiker och på OK. Det här är geografiskt bättre jämfört med om posten skulle utgå från Strömsund till området Backe – Rossön. Vi bryr oss inte om länsgränserna, fortsätter han.
Det visar sig att alla brevbärare som är i tjänst vid vårt besök bor i Västernorrland. Den här dagen är det mycket ”klump” – ett slanguttryck för paket som sorteras för sig i de olika linjernas kärror, förutom de ännu större paketen som läggs som ”värde” i säckar som förseglas. Det jobbet utförs för ett åkeri.
– Man funderar ibland vad det kan vara i allt. Nån gång har polisen varit här med hund. Här kommer en ”klump” till ”den där besvärlige”, skojar Rolf. Det var ett paket till en av brevbärarnas make.
Det finns en del namn på postlådeinnehavarna, men allt är inte lämpligt för tryck – möjligen ”gubben med väskan” som varje dag står och väntar på sin brevbärare.
– Står han inte där, så börjar man undra, säger Jenny, den yngsta med sina 22 år.
– Jag jobbade extra på ICA förut, men fick jobb här. Man behöver inte gruva sig för att bli arbetslös, säger hon.
– För några år sedan var vi sju brevbärare, idag är vi fem. Det är på smärtgränsen, budgeten ska hållas och det kommer direktiv uppifrån, men alla mil ska köras. Hur det blir om tio år? Ja, vem vet.
– I vissa byar bor det två-tre personer och medelåldern är 80 år. Det är samma sträcka men mindre att dela ut.
Brevmängden minskar, men ”klumpen” ökar. Det är mycket medicin, hund- och kattmat och en massa paket från Kina, säger Rolf.
Tidigare hade brevbärarna hand om pengar, delade ut pensioner.
– Det kunde hända att man fick dricka kaffe tre gånger i rad. Vi hade tid att prata med folk. Då var vi många, säger Ove Tidén.
En platt börs är det enda som är kvar av pengahanteringen idag. En liten frimärkskassa följer med varje bil. Mest post är det i mitten av månaden och reklamen blir stor när det är lönedags.
Det är många lyft, upp till 35 kg får ett paket väga för brevbärarna.
– Brevlådorna är vår arbetsplats. Vi uppskattar verkligen att det skottas och sandas vid brevlådorna. Går det inte att komma fram då blir det ingen post. Det är vår arbetsmiljö det handlar om, säger Rolf Jacobsson som har ansvar för de anställda.
Här håller brevbärarna koll på adressändringar, gör aviseringar, och har en stor lokalkännedom.
Hur lång tid jobbet tar det går aldrig att veta. Det är få som så efterlängtade som brevbäraren. När dagen är slut finns ingenting kvar på kontoret i Ramsele. Posten är utdelad till Noret, Hällnäset, Lessjön, Bölen, Ramsele, Junsele, Bagges väg, Ovanmo och Gideåberg. Alla med fem olika postnummer och i två olika län.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO