ROSSÖN (SGT) Att årets älgjakt inletts har knappats undgått invånarna i Jämtland. Vid vägkanterna eller i älgtorn runt om syns varselklädda skyttar. Semesterdagar har sparats och för många är jaktstarten för björn och älg inprickade i almanackan.
Jaktlaget med elva jägare samlades som vanligt på ”Ovars camp” i skogen utanför Rossön när älgjakten inleddes 1 september. Men redan före älgjakten hade en ung gästjägare från Bispgården lyckats fälla en björn. Och de här första dagarna i september blev det både en älg och ytterligare en björn som jaktlaget fällde.
– Det är så ont om älg på grund av alla björnar, och det har gått väldigt snabbt, säger Ovar Nilsson.
– Nu kommer det jägare från södra Sverige hit för att jaga, och det är för att där törs de inte släppa hundarna på grund av varg. Grannjaktlaget fick avstå fyra dagar förra året för att SCA upplåtit jakt till fyra jägare. För det fick de betala 40 000 kronor, kommenterar Ovar.
Betarsjöns älgskötselområde som omfattar 125 000 hektar, och det lokala jaktlaget utanför Rossön har arrenderat 2000 hektar av SCA. Totalt är tilldelningen 93 tjurar, 93 kor och 122 kalvar.
Vi träffar en garvad jägare och hundförare vid ”Stortall´n” och slår följe till ”Ovars camp”. Jaktledaren har i radion samlat till paus i jakten som började med samling i gryningen. På förmiddagen står solen högt. Den här dagen var det lugnt på alla fronter och hunden som är ute har ingen jaktlycka. Men så smällde det till för Andreas Eriksson som fick korn på en liten björn.
– Det är mycket för hundarna som jag jagar. Samarbetet med hunden, glädjen när hunden har framgång. Jag har haft åtta hanar och en tik, berättar Ingvar Holmgren som ingår i jaktlaget hemmavid i Jansjö.
– Det är spännande att se med gps var hunden är och följa spåren. Min hund ”Rusken” var ute och for i väg, men gav sig in bland hus där folk låg och sov. Jag kunde ju inte gå efter honom, för vad hade folk trott när de fick se en gubbe smyga omkring på morgonkulan.
Att jakten är viktig för Ingvar Holmgren blir uppenbar när han berättar hur han för några år sedan jagade i åtta dagar i sträck med en pågående hjärtinfarkt.
– Då blev det regn en dag och då for jag till hälsocentralen. Jag förstod inte vad det var som hänt. Men nu har jag en by-pass, säger Ingvar.
Rasten och samvaron är viktig för jägare och inte minst för hundarna. Omsorgen att ta hand om hundarna är stark. Förste man som kommer från postningen gör upp eld för kaffekokning och krovgrillning. Jägarna har hållit ihop i trettio–fyrtio år och jaktlaget har medlemmar från Kramfors, Backe och Rossön. Alla med anknytning till varandra genom släktskap eller bekantskap som fördjupats under alla år.
– Jag känner mig som Rossöbo fast jag bor i Kramfors, säger Jan Eriksson, som jagat i fyrtio år och som varje år ser till att komma till sin frus hemman i Rossön för att jaga tillsammans med gamla bekanta och släktingar.
På kvällen blir det surströmming och musik, och Arne Stolpe från Kramfors passar på att ta fram gitarren och repetera några sånger inför kvällens fest. Kaffeskötarplatsen är given. Där sitter Simon Eriksson, kock från Rossön, och sköter pannan tillsammans med sin pappa.
– Det var Ovar, Ingvar Holmgren och jag som startade jaktlaget tillsammans, berättar Nils Eriksson. Det var 49 år sedan.
– Nej, man tappar inte modet om det inte blir någon älg. Det är roligt att hålla på, och vi jagar tills snön ligger, tillägger han.
Det är en viss föryngring i jaktlaget. Simon Eriksson berättar att han växt upp med alla jakthistorier.
– Jag tror jag var sex år när jag följde med för första gången, säger han.
Elias Asplund från Kramfors aspirerar på en plats i jaktlaget. Han är nitton år, nybliven student, och har bara proven för jägarexamen kvar. Det var hans pappa Andreas som lyckades skjuta en älg när dagens andra jaktpass inleddes.
– Halva gänget här kommer från Kramfors. Vi bor på min mammas hemställe i Rossön. Att fara till Rossön – då ingår jakten. Jag var väl fyra–fem år när jag fick vara med på jakt, och började jaga själv när jag var sexton år, säger Andreas och upptäcker att det är precis 30 år sedan han började.
Slaktboden finns hemma hos Nisse Eriksson i Rossön.
– Det är oräkneligt många älgar som hängt där under åren. Jag minns en gång då det hängde sex älgar där samtidigt, säger han.
Ett stilla samtal pågår mellan jägarna.
– Vad jakten betyder? Jo, känslan att vara ute och sitta still, det är socialt trevligt, men egentligen är det väl billigare att köpa kött, säger någon.
Det blir mindre älg för varje år. Björn äter upp kalvarna, men jakten ger de inte upp.
– Första åren var det mest SCA-folk i jaktlaget, nu har det förändrats. Skjuter vi lite älg blir det kortjakt, skjuter vi mycket då blir det dyrt. Det blir ju fällavgift till SCA, men det är bra att vi inte betalar i förväg för älg som man inte skjuter. Förra året sköt vi tolv älgar, säger jaktledaren Ovar Nilsson.
Han diskuterar morgondagens jakt med start som vanligt klockan sex. Några kommer att jobba i slaktboden, björnen ska skjutsas till uppköpare. Skinnet tillfaller skytten. Hösten har gjort entré.
Inger Kraft Etzler
Älgjakten har startat – Jaktlaget i Rossön sköt både björn och älg
I 49 år har Ovar Nilsson och Nils Eriksson jagat tillsammans