Dorotea Mekaniska exporterar till hela världen

Torbjörn Hahlin med en liten maskindel till Truxor.

DOROTEA (SGT) När Torbjörn Hahlin gav upp jobbet på gamla BP-macken i Dorotea var tanken att ägna sig åt service av lastbilar. Starten var verkstad i den egna bostaden. Nu har verksamheten växt till Dorotea Mekaniska. Den lilla firman har utvecklats till ett stort familjeföretag med export över hela världen.
– Jag började med två tomma händer efter tio år som föreståndare på BP. Jag tänkte erbjuda service åt företagen i Dorotea, men i början av nittiotalet kom jag i kontakt med vassklippare och köpte idén av en annan doroteabo. Jag kunde inte någonting om produktion då, men började bygga och tänkte genast på marknadsföringen. Så småningom tog jag själv ansvar för försäljning och marknadsföring. Jag var alltihop i företaget då, skrattar Torbjörn.
– Men utan våra medarbetare skulle Dorotea Mekaniska inte vara vad det är idag!
Efter två år hade firman en anställd, nu är det ett trettiotal medarbetare plus underleverantörer.
– Jag är en mer praktisk än teoretisk människa. I början var det inte många som trodde på mina idéer, alla var reserverade inklusive banken. Det blev mycket självfinansiering och utväxling av eget kapital. Till en början hyrde jag lokal av kommunen här på Storberget och ett tag fanns vi inne i samhället. Det var brist på lokaler, men kommunen ställde upp och byggde enligt mina önskemål, nu hyr jag av kommunen.
– Hade kommunen inte byggt, då hade vi inte funnits idag, säger Torbjörn Hahlin och konstaterar att det är svårt med lån för företag i inlandet.
Som företagare gäller det att vara kreativ. Han gör en skiss, visar för sina ingenjörer som utvecklar vidare och så blir det nya produkter för sjörensning, våtmarks- och vattenvård. De nischade produkterna har gjort Dorotea Mekaniska känt i hela världen. Återförsäljare finns i 40 länder och har skapat vänner till Torbjörn överallt. Han har blivit en kändis, som inte behöver satsa på mässor i Sverige, alla här känner till hans produkter.
Köpare av de amfibiska maskinerna finns i mer än 50 länder. Merparten av exporten, 60%, går till EU, resten till övriga världen med en omsättning på 60-70 miljoner kronor.
– Det går upp och ner, men jag har konstaterat att när konjunkturen går ner går vår omsättning upp och tvärtom, egendomligt nog. Jag älskar resandet som går i perioder, jag har mellan 50 och 70 övernattningar utomlands varje år. Den senaste resan till Indien var lite speciell. Jag blev mottagen av en företrädare för kommunen och fick vara med om en ceremoni där en präst välsignade maskinen och alla verktyg. På mina resor kan jag hamna i byar där knappt en svensk varit, berättar Torbjörn.
Varumärket ”Truxor” står för tuffing, och det finns en mängd tillbehör, 25 olika applikationer kan hakas på sjömaskinen som hanterar både vassklippning, grävning och muddring.
– Det kan handla om att ta hand om vattenhyacinter i Indonesien eller att ta bort vass i Belgien.
Bladvass är väldigt lätt att utrota. Just nu är vi i ett teknikskifte med anpassning till de nya miljökraven på dieselmotorer. Vi arbetar nu med en modellserie med tekniska förbättringar, ju lättare desto bättre prestanda. Min vision från början var att maskinen skulle rymmas i en container när det skeppas ut, och den ryms precis! Som företagare gäller det att vara kreativ!
– Just nu är två leveranser klara, en Truxor ska gå till Japan och en till England. Det finns kopior av maskinerna, det går att hitta fem-sex i Ryssland som har Truxor som förebild, man kan inte förvänta sig att vara ensam på en marknad, jag har bestämt mig för att vara stolt i stället för att driva det rättsligt.
– Vad som är viktigast för Dorotea? Ja, det är tillväxt och marknadsföring, säger Torbjörn Hahlin.
Hela hans familj är verksam i firman som skapat sig ett namn på världsmarknaden.
– Jag tror inte att någon i familjen vill ta över efter mig. Dorotea Maskin har blivit för stort, säger företagsledaren för ett av de stora exportbolagen i inlandet.
Inger Kraft Etzler, text och foto