DOROTEA (SGT) När Karl-Otto Bohm går och handlar är det många som hälsar. Han är en välkänd profil i Dorotea, och har porträtterat de flesta när det varit högtidsdagar som konfirmation, bröllop eller studentexamen. För att inte tala om alla uppdrag för industrier och reklam. Att besöka Karl-Ottos fotoaffär är ett stycke fotografins kulturhistoria.
Butiken är stängd, men kunder kan tas emot om man ringer först. Bilderna talar sitt eget språk och alla kameror berättar sin historia. 90-årige Karl-Otto Bohm har varit Dorotea trogen i nästan hela sitt liv, med några undantag då han var lärling i fotoaffärer i Strömsund och Östersund.
– Min mamma var ett av sexton barn här i Dorotea. Hon lämnades kvar som sextonåring för att sköta sin pappas lanthandel. Och så småningom kunde hon köpa den av honom när han flyttat till Hälsingland. Affären låg där sportaffären nu ligger och det var där jag började i blygsam skala med min fotoaffär. Där vår affär nu finns låg en modeaffär, och som sedan blev Vivo. 1970 tog vi över. Då hade min fru Lena och jag en presentaffär med hantverk, guld, silver och klockor ihop med fotoaffären, berättar Karl-Otto.
– Jag har en duktig fru! Utan Lena hade det inte gått. Hon lärde sig retuschering och arbetade med det. Det går inte att jobba analogt idag, dels med tanke på vattenåtgången dels med tanke på miljön. Förr kunde man släppa ut fixeringsvätskan och vattnet, men det går inte längre.
Det var roligt i mörkrummet, men idag är det inget analogt fotograferande. Det är ingen kemi alls men jag hänger med i den nya tekniken.
– Det är lättsammare att jobba digitalt. Förr fick man ta sin lampa och kamera och fara iväg och fotografera ett 50-årsfirande. Idag är det inte så. Men det blir mycket att ta vara på. Lena och jag har konstaterat att vi har fått hålla på den bästa tiden. Det är jätteroligt, och jag har aldrig velat byta jobb. Det har blivit vad jag kallar bruksfotografi.
– Det är fantastiskt att bo på ett sånt här ställe som Dorotea! Det är bra att det finns industrier här men många som jobbar är ju inpendlare från Åsele och Vilhelmina. Tråkigt att många affärer har försvunnit. Ja, fotoaffären är till salu men det har blivit minskat behov av en fotoaffär. Jag har försökt sälja, men det är ingen som har nappat. Men tänk att vi faktiskt har kunnat leva på det här och tänk vad smått allting var en gång. Det jag gör har ingenting med konst att göra, men lite känsla för komposition och ljus måste jag väl ha. Jag har hållit på i 70 år nu och en del har jag fått följa sedan de var bäbisar. Det kunde ibland bli tackkort med 150-200 i beställning. Jag minns också en midsommar då jag fotograferade tio brudpar, sex på midsommarafton och fyra på midsommardagen, berättar Karl-Otto.
Kännetecknande för fotografen Bohm tycks vara ett rikt friluftsliv med utgångspunkt från stugan i Borga och med kameran på magen också på fritiden.
– Lena och jag har säkerligen vandrat på de flesta fjälltopparna, säger fotografen själv.
Det vi inte får höra är att båda föräldrarna också ägnat sig åt slalomåkning, men det berättar hans son Lars-Åke Bohm:
– Lördagarna på vintern var heliga. Då skulle vi åka skidor. Jag har inte alls varit intresserad av fotografering. Pappa är otroligt energisk och intresserad av sitt arbete. Och han är ett riktigt teknikfreak! Men det kommer nog aldrig en riktig fotograf till inlandet igen, säger Lars-Åke som i stället blev ICA-handlare utanför Umeå.
– Jag har ju ateljén kvar, berättar Karl-Otto, men det finns ingen marknad. Det är tråkigt men man måste leva med det. Jag har aldrig tänkt på min ålder, jag lever i nuet. Senare i november blir Lena 90 år, vi har levt ihop i snart 70 år. Det var ju en slump att vi träffades en gång utanför föräldrarnas affär här i Dorotea. Jag hade just gjort lumpen och var ute och gick, och där kom hon.
Butiken vittnar om teknikens utveckling från Instamatic-kameror till Polaroidkameror och finaste Rolleiflex och i disken finns påsar där man stoppade i sin rullfilm för framkallning.
– Det här är min första kamera, berättar Karl-Otto, och visar en fantastisk kamera från 1947, gjord för glasbilder.
Hembygdsföreningen har fått en fin donation och arbetar med att digitalisera 5-6000 glasplåtar från Karl-Ottos rika arkiv.
– Nu planerar jag och Lena för julskyltningen. Folk tycker det är så roligt att se gamla fotografier i skyltfönstren, men det nog är sista året. Jag måste ha lite fritid också, konstaterar den gamle yrkesmannen och ler.
Text och foto: Inger Kraft Etzler
Fotografen som bild(at) Dorotea i 70 år
- Fotografierna står väl rakt? Karl-Otto Bohm kollar.