Med hemlängtan som drivkraft

Hemma i sin ateljé mår Mathias Kärnlund gott. Strömsundsgrabben som utbildade sig till konstnär och som i dag håller i populära vernissager och kurser inom konstnärskap.

STRÖMSUND (SGT) I Hammarby Sjöstad, en av Stockholms nyare stadsdelar, finns ett gatuhörn där man inte kan låta bli att stanna till. En lägenhet i markplan med fyra meter höga fönster, helt täckta av tavlor, fångar de förbipasserandes uppmärksamhet. ”Fine art by Mathias Kärnlund” står på en skylt i fönstret. En annan skylt uppmanar besökaren att komma in på en kopp kaffe.
Mathias tycker om att få besök. Dagarna vid staffliet är annars ganska ensamma och tysta, vilket kan vara tufft för en social och pratglad jämtlänning. Väggarna i ateljén täcks av tavlor från golv till tak. Motiven skiftar från gåtfulla skogar till brusande stadsgator. På staffliet står hans senaste alster, en skog med en glänta som badar i solljus som är en kärleksfull hyllning till hemtrakterna. Målningen kom att uppta en stor del av en av väggarna på Galleri Katten i Strömsund, där han i vintras höll i en vernissage som blev en succé.
Men var och hur såddes fröet till konstnärsdrömmen?
– Förmodligen handlar det om en blandning av talang, bekräftelsebehov och mycket övning. Redan när jag var liten, kanske fyra, fem år, sa kompisarnas mammor att jag var duktig på att rita, och under lågstadiet berömde lärarna mig och lyfte fram mina teckningar.
Mathias tillbringade många långa timmar vid köksbordet i den nybyggda 70-talsvillan i Strömsund med att teckna med blyerts och måla med färgpennor. Julbonader inspirerade av Jenny Nyström och stilleben av bruksföremål hörde till de första alstren.
Ganska otippade motiv för en tioåring väl?
– Jo, jag har nog alltid haft lite av en gammal själ och dragits mot gamla föremål och byggnader i mitt skapande.
En lärare var den person som fick Mathias att ställa ut för första gången. I årskurs 7 uppmuntrade en bildlärare Mathias att vara med i en större utställning som skulle anordnas ”på bygda” som en del av en insamling till svältoffer, Strömsunds svar på Band Aid. Mathias akvareller sålde snabbt slut, vilket gav trettonåringen blodad tand. Några månader senare travade han in på ABF och frågade om han fick ställa ut i deras lokaler. Det fick han, och de 30 blyertsteckningarna á 400 kr st. sålde slut på två dagar. Och nu förstod till och med mamma Kärnlund att grabben nog hade en talang utöver det vanliga. Där och då såddes fröet till drömmen om ett liv som konstnär.
Ett tiotal år senare och med en färsk lärarexamen i bagaget flyttade Mathias till Stockholm. Penslarna gick varma. Mathias hade ”flow” och hade flera utställningar, bland annat i favoritlokalen Galleri Hagman på Bellmansgatan, som Mathias tog över 2013 och sedan dess har drivit under namnet Galleri Bellman och har numera en spirande karriär som konstnär.
Funderar du på att flytta tillbaka till Jämtland?
– Min kloka mor brukar säga att man ofta får hemlängtan när man blir äldre. Kanske är det så. Eller så är det drömmen om att kunna ge mina barn samma möjlighet till den idylliska och okomplicerade uppväxt jag själv fick som lockar. Eller så är det något annat mer odefinierbart som är svårt att sätta fingret på, men som är kopplat till rötter. På något sätt kommer jag alltid att ha rötterna djupt nerborrade i den jämtländska myllan, även om livsträdets grenar sträcker sig i olika riktningar och bär olika sorters frukter.
Lina Wahlnemo, text
Alexandra Kärnlund, foto