MEÅFORS (SGT) Alla gårdens getter vallas när lägderna blivit snöfria på byns alla åkrar vid Fjällsjöälven. Den lilla vägen i Meåfors kan bli blockerad av ett sextiotal getter och en hop killingar.
Tove Graeffe och Urban Näsmark driver getgården sedan mer än tio år tillbaka.
– Jag hade pluggat till lärare i Umeå och ett förhållande hade tagit slut, hade ingen lägenhet och ingen fast tjänst. Jag var nyfiken och intresserad av Skogsnäs och att ta sig dit med tre bussbyten med cykel och hund, det var för jobbigt, så jag cyklade. Det tog fem dagar, berättar Tove, och det var på Skogsnäs hon träffade sin man Urban. Livet var inte planerat.
– Det här är en livsstil. Det är en frihet i jobbet, säger Urban, och berättar om när han var åtta år och fick frågan av en klasskamrat vad han skulle göra när han blev stor. ”Jag ska bli bonde och jobba i skogen” blev svaret.
Och så blev det – en getgård där hans föräldrar en gång hade getter och så egen röjningsfirma.
– Man behöver inte fara utomlands, världen kommer hit. Jag ville åka till Mexiko och där har jag varit, och nu har vi volontärer från hela världen som kommer till Meåfors och vill ha praktik. Kan Katalonien kan vi, säger Urban och tänker på ett fritt Norrland.
– Tänk på allt vi levererar av timmer och utbyggda älvar. Fick vi tillbaka vad vi gör skulle det gå till vård, äldre och till mindre skolor och mindre klasser.
Med kemi och biologi i bagaget fick Tove jobb som lärare i Ramsele, men nu är det getgården som gäller, där kunskaperna kommer till nytta inom osttillverkningen. Naturbrukstankarna lever.
– Det är bra med mikrobiologi och biologiska metoder när man gör ost, säger Tove.
Vårstädningen är i full gång när vi besöker gården. Getterna har precis fått sina killingar och det kryllar av liv. Ostar tillverkas i många skepnader; lagrade, vällagrade, getmese, meålloumi och ostar som görs på beställning. Bikuporna har börjat få besök av sina pollenbärare.
Getgården tar emot besökare och här kan ett ekologiskt jordbruk studeras. Här finns köttdjur, hästar, vallhundar och så getter, getter, getter. Sommartid fungerar gården som hästkollo både för egna och andras hästar.
– Det är getosten som ger den mesta inkomsten. Det kommer mest folk på sommaren och handlar, berättar Tove. Men osten säljs i närområdet och på marknader runt om. Gården kan ståta med flera utmärkelser inom SM i mathantverk som anordnas av Eldrimner.
Två långväga besökare har hittat hit, från Helsingfors och Finland. Och det var via Facebook.
– Vi gör en nostalgiresa, säger Lars Molin, med rötter i Rådom och med sin fru från Finland.
Med på resan hem finns då en rejäl kasse med olika ostar.
Torparfrun Toves blogg tycks ha ersatts av funderingar på just Facebook, och i början av året kunde vi läsa om hur EU-bidraget fungerar:
”När jag läser årsbeskedet för 2017 från Jordbruksverket så förstår jag varför vi hade så svårt att få pengarna att räcka till 2016. 32 000 betalades inte ut förrän i slutet av 2017, en del för stödår 2015. Det är inte lätt att planera ekonomi som jordbrukare! Om man åtar sig att sköta marken på ett sätt som staten önskar så borde man få lön för det arbetet i anslutning till den månad man gör det. Vad tror ni om att sätta upp jordbrukare på en lönelista istället för den samhällstjänst vi gör? Då kanske vi skulle kunna få upp självförsörjningen av mat så folket slipper svälta efter två veckors världskris när transporter inte fungerar?”
I livsstilen ingår långa arbetsdagar då det endast lugnar ner sig under vintertiden. Och som sagt: Världen hittar vägen till Meåfors vid Fjällsjöälven, där älvkanterna hålls efter av alla getter och ett aktivt jordbruk.
– Ett kilo hö in ger en liter mjölk, konstaterar Urban.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO