Kanske har du lagt märke till de ”randiga” kossorna som fridfullt betar i sin hage strax utanför Ramsele. Vi besöker Vangede Highland och lär oss mera om just randiga kor.
Vi hälsar på hos Vangede Highland och får en pratstund med ägaren John-Erik ”Jonne” Nordin. I hagen går ett 50-tal kor som uppmärksamt iakttar oss när vi närmar oss flocken. De flesta av korna är av rasen Belted Galway. Det här är en ras med en spännande historia. Rasen kommer från sydvästra Skottland, men det sägs att det var vikingar som förde med sig de första djuren. På 1700-
talet importerades tjurar av rasen Lakevelderer från Holland, dessa tjurar bar med sig genen som ger det karaktär-
istiska bältet. Idag är det just den teckningen som gör djuren så speciella. Korna är väl anpassade för vårt nordiska klimat och att efter århundraden levt på de skotska hedarna har djuren utvecklat en fantastisk päls. Pälsen består av både värmande underull och ragg som håller undan fukt och väta. I hagen finns även kor av rasen Highland cattle, även det en ras som har sitt ursprung i Skottland, men då i de skotska högländerna. Det var faktiskt Highland cattle som gjorde att ”Jonne” startade med kor för över 20 år sedan. Han hade länge fascinerats av de långhåriga urtidskossorna och lånade fyra stycken. På den vägen är det och flocken har vuxit genom åren. För att öka slaktvikten på Highland cattle kossorna korsades Belted Galway in. Det starka genetiska bältet gör att även korsningarna får den karaktäristiska teckningen med just det vita bältet. Även de hornlösa anlagen förs vidare till korsningskalvarna. Köttet från djuren är marmorerat och mycket mört. Från gården säljs köttlådor direkt till kund.
Ett liv ute året runt
På vintern går djuren ute med tillgång till ligghallar, varmt dricksvatten och fri tillgång till hö. På sommaren betar de i niporna i en hage på cirka 50 hektar. Hagen består omväxlande av äng, skog och till och med en egen sandstrand. Tror inte att ett ko-liv kan bli bättre än så här!
På gården bedrivs även skogsbruk. När det gäller skogen är den pension-
erade professorn i skogsskötsel Mats Hagner den stora inspirationskällan. Hagner har i många år varit motståndare till kalhyggen och har utvecklat en egen modell för skogsbruk han kallar Naturkultur. I en Naturkulturskog finns träd i olika åldrar, höjd och täthet. Här finns allt från stora grova gammelträd till de små plantorna som knappt syns i mossan. Hagners teori säger att virkets kvalité blir högre om träden får trängas lite när de är unga. Att maximera värdet av varje grupp av träd som utnyttjar samma tillväxtresurser är själva målsättningen med Naturkultur, men det behöver inte bara handla om pengar. Det kan handla om produkter som skogsägaren själv kan använda på olika sätt. Naturkultur handlar kanske mera om ett förhållningssätt och ett sätt att tänka än en ren metod.
En så kallad trädmärkare, kan vara skogsägaren eller någon annan, märker ut de träd som ska tas bort för att på så sätt maximera det långsiktiga värdet av skogen. Men värdet räknas inte bara i pengar, utan även till nyttan i form av rekreation, fornlämningar, jakt och biodiversitet. I den här skogen är det ”Jonne”själv som är trädmärkaren och som bestämmer vilka träd, och när, de ska huggas. Hans mål är att få fram en gles och fin, skiktad skog.
”Jonne” Nordin har lite samma syn på både korna och skogen. De ska växa av egen kraft, bli starka och livskraftiga. Det gör gott att se så nöjda och fridfulla kor beta i det fantastiska niplandskapet.
Text: Britt-Inger Roos
Foto: ”Jonne” Nordin
