Under fyrtioåtta år har Kerstin Wikner drivit Öbua. Hon började 1978 i en liten bod ute på Öhn. Hon öppnade på Morsdag och visar en bricka med bilder från just den dagen.
De var två som startade Öbua och efter något år så flyttade de till gamla posthuset där det hade varit en gammal handelsbod. Några år senare slutade kompanjonen och det blev en ny delägare. Där bedrevs handel i sju år innan hon flyttade till de nuvarande lokalerna på Storgatan. Hon fick en ny delägare som efter något år gick bort och då bestämde sig Kerstin för att köra på egen hand. Kerstin har haft anställda under sin tid på Öbua.
Nu har Kerstin bestämt sig för att avsluta och ta en välbehövlig semester efter alla år, kanske kunna unna sig det som varit en självklar sak för alla andra som att exempelvis åka bort.
Det har varit en del intressenter som har hört av sig, men tyvärr har de dragit sig ur. Kerstin menar att det kanske beror på att arbetstiderna inte lockar så många. Det är jobb sex dagar i veckan och den sjunde ska man försöka göra något på egen hand. Kerstin berättar att hon inte har haft någon nämnvärd semester under alla år.
– Det ska bli riktigt skönt, säger Kerstin och fortsätter. Det finns redan köpare till lagret och sedan planerar jag en utförsäljning. För två år sedan drabbades jag av en stroke, och det var då jag började fundera på framtiden. Jag har återhämtat mig bra, men har fortfarande ett synbortfall på ena ögat – annars hade jag nog tur. Efter stroken hade jag en anställd, Nina, som skötte butiken. Hon var en plikttrogen tjej – man kunde inte ha haft någon bättre.
Förra hösten efter semestern så började Kerstin må allt sämre och åkte in på sjukhuset. Efter undersökningarna visade det sig att hon hade cancer. Nu reser hon på regelbundna cellgiftsbehandlingar i Östersund. Hon berömmer personalen på onkologen; gudomliga människor!
Idag har Kerstin hjälp av en tjej som heter Anna som går gymnasiet och gör sin praktik i butiken. Kerstin berättar också att hon har ett hus ute på Öhn där hon planerar att ha lite loppis. Hon ser fram emot att få ägna mer tid åt trädgårdsarbete.
– Vet du en sak, säger hon och ögonen lyser, det jag verkligen ser fram emot är att stå på altanen och stryka kläder! Även fåglar är ett stort intresse för henne och något hon tycker mycket om. Varje höst kommer två tranor som cirkulerar över huset inför flytten. Sedan tutar de och ger sig av – som en hälsning om att de ses igen till våren.
Vi önskar Kerstin en välbehövlig och lång semester
Text & foto: Marianne Tengberg
