Kent och Marie – Traditionsbärare med hjärta 

I sexton år har Kent och Marie spelat sida vid sida, två röster, två instrument och ett gemensamt hjärta som slår i takt med musiken.  

Jag träffar Kent och Marie i Gårelehöjden, som ligger mellan Junsele och Näsåker.  Marie är klassiskt skolad flöjtist och har spelat sedan barnsben. Hennes toner bär spår av nyfikenhet och lekfullhet. Kent har sitt dragspel som har följt honom genom livet både i dansband och i olika grupper han spelat i. Den erfarenheten sitter kvar i fingrarna när de lätt svävar över dragspelets knappar.  

Tillsammans har de hittat en arbetsfördelning där Marie skriver texterna som är vardagsnära, poetiska och ibland lite vemodiga. Kent tonsätter och lyfter in orden i en samklang. Resultatet är musik som rör sig obehindrat mellan jazz, blues, visor och gamla schlagers utan att de tappar sin egen identitet.   

Under åren har de släppt två CD skivor, ett resultat som fångat deras resa. 

Musikcafé   

2013 började de anordna musikcafé i Junsele. Första gången kom det fyra personer säger Marie och skrattar. Nu tretton år senare kan det komma upp till femtio personer och det är jättekul. Det är i ögonblicket där man möter publiken som man verkligen lever säger Kent och ler finurligt. Den sociala aspekten är jätteviktig och musiken förenar.  Musikcaféet fortsätter och planeringen är igång för våren. Mars och april är redan inbokad med spännande gästspelare. För att hitta deras arrangemang så får man följa dem på sociala medier.  

Hemligt vapen                                                                                                                           

Vi har ju ett hemligt vapen säger Marie och kommer fram med en tvättbräda. Det började som ett lekfullt inslag och har blivit en oväntad favorit. Publiken förväntar sig nu att tvättbrädan ska plockas fram och i Kent och Maries händer blir även det enkla något att samlas kring. 

De beskriver sig själva som traditionsbärare. Det är ett ord som rymmer både ansvar och stolthet. De förvaltar det som varit, men låter det klinga i nuet. 

Text och Bild: Lillemor Edholm