19-åriga Johanna Eriksson är ett starkt namn i armbrytarkretsar. Hon har under tio aktiva år samlat på sig 53 medaljer.
Intresset väcktes när hennes storebror Johannes, tog med henne på ett SM i armbrytning. Då skulle hon snart fylla tio år och intresset var väckt. Snart började hon tävla för Strömbrytarna i Strömsund. Resten är historia, Johanna har tagit guld och silver i Nordiska mästerskapen, EM silver och guld, silver och brons i olika SM. Nu toppar hon det hela med att ta två brons i VM i armbrytning som hölls i Azerbaijan i slutet av oktober. Johanna tog två brons i klassen J21+70, ett var med höger och vänster arm.
Hon var en av 30-talet tävlande från Sverige som deltog. Även pappa Roger Eriksson tävlade i klass senior grandmaster -80 och placerade sig på fjärde och femte plats.
– Det roliga med tävlingarna är att på golvet är det gemenskap och man träffar massor med folk att ha kul med. Men på bordet är det bokstavligen strid på kniven, konstaterar hon.
Äventyret i Azerbaijan och sporten som slitit men gett mycket
Att åka till Azerbaijan var ett äventyr. Tidigare har hon tävlat utomlands i Finland, Estland och Grekland men detta blev ett snäpp häftigare.
– Det var häftigt. Inte bara tävlingarna utan hela stället, konstaterar hon.
Tävlingarna förflöt inte helt utan dramatik. Sex deltagare bröt armen, en vanlig skada i just armbrytning!
– Det var inga svenskar som skadade sig. Man kan ju slita av sig muskelfästen också men jag har varit förskonad från skador. Haft lite ont i handlederna ibland, skrattar Johanna.
Det blir mycket resande i sporten. Resor inom Sverige står gymnasiet för men för utlandstävlandet behövs sponsorer. Där har flera olika företag ställt upp, bla engcon, Autotjänst och Mählers. På VM tävlade hon för klubben Storumans Armsport.
Skola, framtidsdrömmar och fortsatt passion för sporten
Johanna går nämligen på landets enda gymnasium med inriktning, armbrytning i Storuman.
– Jag går fordonsprogrammet med inriktning tunga fordon, verkstad och tar studenten i vår. Vi är nio elever på gymnasiet som har armbrytning, konstaterar hon.
Förutom vanliga utbildningen tränar man armbrytning på skoltid fem gånger i veckan. Man får också lära sig en del om kost och om hur man håller kroppen i trim. Just nu gör hon praktik på en billackering i Strömsund.
– Jag tänker mig en framtid som billackerare, säger hon. Och när det gäller armbrytandet ska hon hålla på så länge det går.
– Slutar jag bryta blir jag domare. Jag är ju utbildad domare här i Sverige, påpekar hon.
Text & foto: Ralph Rentzsch
