Det närmar sig vinter och skotersäsong. För att samla engagerade skoteråkare inför kommande säsong anordnas Skoterns dag. I år inföll den lördagen den 25 oktober – i riktigt ruggigt höstväder.
Medan regnet strilade ner utomhus höll Ollanders Vulk i Strömsund öppet både under tak utanför och inne i butiken. Trots det trista vädret var det många intresserade som klev in genom dörren för att prata skoter med de ambassadörer som fanns på plats.
Inom skoterbranschen finns många typer av skotrar, såsom rena ”köra-för-att-det-är-kul”-skotrar, men också sådana som används som arbetsredskap, där fokus ligger mer på extra bra fjädring och goda möjligheter att ta med större packning.
Jag pratar med en av ambassadörerna för dagen, som berättar att skoteråkandet är en livsstil här uppe i norr – något som inte förvånar mig. Han beskriver hur skoterlivet för samman människor: man behöver inte känna varandra väl, det går utmärkt att åka tillsammans ändå. Ett kravlöst sätt att umgås, som han uttrycker det. Bredvid honom står en hängiven skoteråkare som instämmer. Killarna ser verkligen fram emot när säsongen kan börja.
Skotrar är inte billiga – något vi också kommer in på under samtalet. På frågan om de hellre kör en gammal bil och lägger pengarna på att köpa en bra skoter blir svaret ja. För många här uppe är skoteråkningen lika viktig som folkrace är för den som lägger både tid och pengar på sin bil. Precis som i andra motorsporter handlar det inte bara om att fordonet ska vara funktionellt och uppfylla önskemålen – utrustningen är minst lika viktig. Förutom hjälmen använder killarna bland annat ryggskydd och knäskydd samt, givetvis, varm overall och handskar.
Många går runt och kikar på olika skotrar eller tar en pratstund med någon av ambassadörerna. Det diskuteras skotermodeller, hästkrafter och priser. Lite nyfiket ställer jag frågan vad en av de större arbetsskotrarna kostar och får svaret: ”Cirka 240 000.” Eftersom tekniken har utvecklats enormt är det kanske inte konstigt att priset gått upp. Många finesser finns numera på de nya maskinerna – till exempel en stor display som tänds när nyckeln vrids om. Displayen visar telefon, media och en rad andra inställningar, ungefär som i en modern bil. Det går att hänga med i det moderna samhället även ute på skoterleden, med andra ord.
Hänförd efter en pratstund med några riktiga entusiaster vandrar jag tillbaka ut i det grå vädret och hoppas att de snart får möjlighet att ge sig ut längs lederna. Leder som de båda är rörande överens om är både välskötta och väl underhållna – tack vare frivilliga krafter.
Text och foto: Ulrika Ganning
