Sven-Olov från Hoting – en del av travsportens kulturarv på Fotografiska

Sven-Olov Lindman på hästryggen efter att en töm lossnat. En ung Sven-Olov Lindman klättrar upp på hästryggen och får stopp på sin skenande Flygutt. FOTO: Kjell Bollnert

När Svensk Travsport firar 100 år lyfts historien fram på Fotografiska i Stockholm. I pop-up-utställningen ”En svensk cowboy” finns namn som Järvsöfaks, Ina Scot och Stig H Johansson – och där finns också Sven-Olov Lindman från Hoting, med över femtio år inom travsporten.

Fotografiska skildrar travsporten som en viktig del av det svenska kulturarvet. Utställningen blandar bilder och berättelser och hyllar både stjärnhästar, folkkära kuskar och de ideella krafter som håller traditionen levande. Bland profilerna som uppmärksammas finns Sven-Olov Lindman, vars långa engagemang för Hotingtravet nu blivit en del av historien.

”Är du en cowboy?”
– Jag har ju bevisligen ridit, och det är många som gjort med en sulky efter sig, säger Sven-Olov med ett skratt när han kommenterar bilden där han sitter på en skenande häst. Han tycker det är roligt att även en liten travbana som Hoting får uppmärksamhet och berättar om hur allt en gång började med kyrkskjutsar och istrav.

Travet – mer än tävlingsdagar
För Sven-Olov och många andra är travet mer än bara loppen. – Travet är så mycket mer än det som sker under en tävlingsdag. Det är doften av stallet, ljudet av hovarna, säger kusken Björn Goop, en av profilerna i utställningen.

Hotingtravet – en levande tradition
I juli varje år samlar Hotingtravet hundratals besökare, tack vare alla ideella krafter som ser till att arrangemanget blir av. Om bara några år är det dags för 60-årsjubileum, och även om Sven-Olov Lindman nu blivit en del av ett musealt kulturarv lär han stå på plats i Hoting då.

Från istrav till folkrörelse
Mellan den 27 och 30 september kan Fotografiskas besökare följa travsportens resa genom ett helt sekel – från de första tävlingarna på frusna sjöar till dagens internationella folkrörelse fylld av dramatik, idoler och oväntade historier.

Text: Inger Kraft Etzler