Carla Sveningsson har rest långt, både geografiskt och i livet. Från uppväxten i Peru till teologistudier i Sydamerika och prästvigning i Sverige har vägen varit lång – och nu har hon börjat sin tjänst som kyrkoherde i Strömsunds pastorat med cirka 7 000 församlingsbor.
– Det är ett stort geografiskt område med sju församlingar, och det känns jättespännande att som ny kyrkoherde kunna utvecklas! Det är tacksamt att Elisabeth, som gått i pension, redan gjort en stor del av planeringen för hösten. Fram tills nu har jag arbetat som komminister i Blekinge och Småland. Jag prästvigdes 2004 i Stockholms stift, berättar Carla Sveningsson.
Från katolskt präglat Peru till luthersk tro
I Peru bekänner sig majoriteten av befolkningen till katolicismen, men Carla växte upp i en lutheransk familj.
– Jag har gått i söndagsskola och konfirmerades i Peru. Men det var i Ecuador som jag tog teologie kandidat och senare, med stipendium, en master i Nya testamentet i Brasilien. Det tog en tid innan jag visste att jag hade en kallelse att bli präst. Jag minns att jag efter söndagsskolan predikade för mina kusiner, och efter konfirmationen blev jag ungdomsledare. Kyrkan var som en stor familj för mig, säger hon.
Kärlek och livsval förde henne till Sverige
Med sin bok Mindful Parents i bagaget och dokumentation från studier och tjänst kunde Carla gå vidare till att bli präst i Svenska kyrkan. Hon är gift med en svensk, som fortfarande bor kvar i Småland.
– Vi träffades när han också studerade teologi. Förhållandet var länge på distans, men till slut insåg vi att det bästa var att jag flyttade till Sverige. Det första jag gjorde var att börja på SFI. Hemma slutade vi prata spanska för att jag snabbare skulle lära mig svenska. Som akademiker kändes det ibland tungt, jag fick kämpa med språket och upplevde att jag pratade som ett barn.
”Jag saknade prästlivet”
Under en tid funderade Carla på att byta bana och utbilda sig till stress- och avspänningspedagog.
– Stress är den största pandemin i världen, många sjukdomar bottnar i stress. Men jag märkte att jag saknade prästlivet, och vänner och bekanta övertalade mig att fortsätta. Så här är jag nu – redo för ett nytt äventyr, säger hon, på felfri svenska.
Nytt kapitel i Strömsund
En officiell installation med välsignelse från biskopen väntar så snart det finns tid. Fram till dess fokuserar Carla på att besöka alla församlingar och lära känna människorna.
– Jag försöker leva som jag lär och ser livet som en hög stenar – man tar en i taget. Jag gillar att lära mig nya saker. I Småland lärde jag mig att göra ostkaka, nu vill jag lära mig baka tunnbröd. Och några jämtska ord har jag redan snappat upp: ”krusa” och ”mæ råkes”! Jag har fått ett varmt mottagande här, säger en glad inflyttare.
Text och foto: Inger Kraft Etzler