Efter drygt fyra decennier i kyrkans tjänst höll kyrkoherde Elisabeth Björklund sin sista predikan i Fjällsjö kyrka. Med psalmsång, körmusik och tacksamma församlingsbor tog hon avsked – och ser nu fram emot en ny fas i livet.
En sista predikan
Den elfte söndagen i trefaldighet hölls en kvällsgudstjänst med temat Tro och liv. Fjällsjö/Bodums kyrkokör och musikern Peter Wilhelmsson vid flygeln satte stämningen med både traditionella och svängigare psalmer.
Efter 41 år, två månader och 21 dagar i tjänst gick Elisabeth Björklund i pension vid midnatt.
– Nu blir jag ledig från tjänsten, men jag kan nog tänka mig att rycka in ibland vid gudstjänster och dop. Det blir en ny fas i livet, säger hon.
Ett helt liv i kyrkan
Som kyrkoherde har Björklund ansvarat för sex församlingar: Ström-Alanäs, Hammerdal, Gåxsjö, Tåsjö, Bodum och Frostviken.
Hennes sista arbetsdag blev en resa genom pastoratet – med avskedspredikan i Strömsund, dop i Bodum och slutligen gudstjänst i Fjällsjö.
Karriären började redan direkt efter studenten, när hon påbörjade teologistudierna som ledde till prästvigning i Härnösand.
Byråkrati och samverkan
Att vara kyrkoherde innebär långt mer än predikningar. Personalansvar, arbetsmiljö, fastigheter, församlingsråd och administration hör också till.
– Varje församling har sin egen kultur och identitet. Arbetet har blivit mer byråkratiskt idag, men verksamheten fanns ju där förr också. Jag tror att samarbeten över församlingsgränserna är en nyckel framåt, säger Björklund.
Som exempel nämner hon kyrkokören i Fjällsjö, där Rossön och Backe hittat gemensamma vägar.
Tron som växer
Predikan i Fjällsjö kyrka tog avstamp i dagens evangelium om Tro och liv.
– Den gröna färgen i kyrkan står för växande. För att växa i tron behövs omvårdnad och kärlek, men också utmaningar. Många bibeltexter är krävande – de ska spegla oss, så att vi kan växa som människor, sade Björklund.
Ny tid väntar
Nu väntar en ny fas i livet med mer tid för familjen.
– Jag funderar på hur livet blivit om jag valt Göteborgs eller Skara stift, men nu ser jag framåt. Det blir nog körsång, gudstjänster, konserter – och tid för bärplockning, skidåkning och barnbarnen, säger hon med ett leende.
Text och foto: Inger Kraft Etzler
