Teodor Wolgers stod på scenen på Storsjöyran i Östersund den 2 augusti. Dagen därpå hade han konsert i Vikens kapell i Frostviken. Det blev faktiskt två – helt utsålda – konserter den där söndagen. Jag hade köpt biljett till den andra konserten som började klockan 19.30.
Den 2 augusti var det varmt och fuktigt, det var tjugotre grader. Söndagen den 3 augusti hade det kommit ett litet väderomslag: det var inte längre så varmt, och det blåste en måttlig vind. De vita, fluffiga stackmolnen kontrasterade vackert mot den klara himlen. Passande väderförhållanden som skapade en optimal stämning inför konserten, tänkte jag, när jag var på väg från Junsternäs till Vikens kapell.
I Viken ligger Frostvikens äldsta kyrka. Det var dit Beppe Wolgers kom 1972 och blev inspirerad att skriva sin diktsamling ”Episod i Vikens kapell”, och det var där sonsonen Teodor Wolgers – drygt femtio år senare – spelade in musiken han hade komponerat till utvalda texter ur farfaderns diktsamling.
Teodor Wolgers ”Episod i Vikens kapell” hade världspremiär på Saga i Gäddede den 3 maj i år. Då spelades skivan i sin helhet, och musiken ackompanjerades av filmklipp från Frostviken, som mestadels var smalfilmer inspelade av Beppe Wolgers själv på 1970-talet. Nu igen, den första söndagen i augusti 2025, var Teodor Wolgers tillbaka för att spela live alla numren som han spelat in där två år tidigare. Som medverkande var Klara Källström, som spelade cello och sjöng, Kjell-Erik Eriksson, violinisten, och Frostvikskören.
Innan konserten började bjöd kyrkan på fika. Sedan strömmade alla besökare in i kapellet, och konserten kunde börja. Det var ett vackert samspel när Teodor Wolgers och hans musiker spelade, och några gånger mellan numren berättade Teodor Wolgers under intermezzon hur hela projektet hade kommit till.
Vikens kapell ligger i Jämtlands nordvästra hörn nära den norska gränsen. Kapellet är ett av de minsta i Sverige. Det rymmer hundratjugofem personer, och där det ligger vid Kvarnbergsvattnet var det den perfekta omgivningen för en sådan intim konsert.
Efter konserten körde jag tillbaka hem till Jorm över Långviken. Jag blickade ut över fjällen, det var lugnt i naturen, och en sork sprang fort över grusvägen tio meter framför mig! Efter att jag hade kommit hem lade jag CD-skivan jag just hade köpt i CD-spelaren, och upplevde konserten en gång till.
Text och foto: Adrie Meijer / A3jorm
