För många årtionden sedan byggdes Inlandsbanan i etapper genom inlandet från Kristinehamn i söder till Gällivare i norr. Trafiken på banan var tänkt som en sammanbunden länk för boende i de inre delarna av Sverige. Tidigare ägde staten det mesta av spår och räls, men idag ägs Inlandsbanan av 19 kommuner längs järnvägen.
Att beskriva hur livet längs Inlandsbanan kunde se ut, med fokus på Strömsunds kommun, gör Berndt Sehlstedt i den nyligen utkomna boken Karins station. Karin arbetar som platsvakt på stationen Norderåsen, där rälsbussen stannar ett par gånger dagligen. I boken beskrivs hur Karins liv ser ut med allt vad det innebär av att hålla ordning på stationen, vara ansvarig för postleveranser och ta emot rälsbussen när den dyker upp. Handlingen utspelar sig under 1950-talet, och inledningsvis var rälsbussen det enda alternativet för många av de boende längs banan för att kunna ta sig till exempelvis Östersund. Författaren beskriver på ett levande sätt hur livet kunde se ut i glesbygden och vilka utmaningar de boende ställdes inför. Mycket faktagranskning har gjorts inför skrivandet av boken, och många kända profiler dyker upp i handlingen.
Kalle Lindberg (som skrivits om i Sommarguiden) är också någon som tagit Inlandsbanan till sig genom att bygga upp en modelljärnväg där Inlandsbanan i skala 1:22 är uppbyggd, med flera stationer i Strömsunds kommun, och där Kalle har försökt efterlikna stationerna så verklighetstroget det går. Kalle har öppet sommartid för besökare, då han kör sina modelljärnvägståg för besökarna. Yxskaftkälens järnvägar är ett uppskattat besöksmål för besökare från både när och fjärran.
Inlandsbanefestivalen (som också nämnts tidigare i Strömsunds Gratistidning) har haft spelningar varje sommar sedan femton år tillbaka. Kända och mindre kända artister åker runt och spelar musik för boende i inlandet – ett sätt för musiken att komma till glesbygden, istället för att boende i glesbygd ska behöva resa iväg och lyssna på musiken.
Används då järnvägen och Inlandsbanan för persontrafik idag? Ja, det gör det, om än inte i samma omfattning som under 1950-talet. Varje sommar går det tåg från Mora upp till Östersund och sedan vidare upp till Gällivare, då är det Inlandsbanan själva som driver verksamheten. Ett fascinerande tåg att åka med, då du passerar vacker natur, och guider på tåget berättar historier om ställen längs vägen som passeras.
Det finns även paketresor som anordnas vid speciella tillfällen. Under valborgshelgen var det möjlighet att boka resa med Vildmarkståget. I gamla museivagnar från 1940-, 50- och 60-talet färdades passagerarna från Stockholm till Östersund. I Östersund kopplades ett ånglok på, som tog vagnarna upp till Hoting för att lämna över tågsättet till ett annat lok, och ångloket återvände till Östersund.
Att Inlandsbanan är ett fascinerande monument över tiden som varit och att den fortfarande är i trafik, om än mest sommartid, är helt klart. Många passar på att ta sig från söder till norr eller tvärtom för att få en annorlunda tågupplevelse. Varför inte prova, du också?
Text och foto: Ulrika Ganning
