Några mil utanför Strömsund slingrar sig Vängelälven fram genom landskapet. Vid Brattfors förvandlas älven till ett litet strömmande vattenfall.
Nere vid forsen finns resterna av en skvaltkvarn. Det är länge sedan den användes, på insidans väggar kan man fortfarande se initialerna från de bönder som malde sin säd i kvarnen. I det här området har det bott människor långt innan kvarnen uppfördes, faktiskt i tusentals år. Det är en speciell känsla att vandra omkring här på de stigar där också sten-
åldersmänniskorna vandrade.
För 10 000 år sedan började inlands-
isen dra sig tillbaka, den senaste istiden kallas Weichsel och den varade i cirka 65 000 år. Det är en hisnande tanke att tänka sig att vårt område var täckt av en flera kilometer tjock ismassa. När isen under tusentals år började smälta kom jägarfolk invandrande. För dessa måste älgen ha varit av mycket stor betydelse, den gav kött, ben, senor och skinn. Kanske är det därför älgen i så stor omfattning finns med på hällristningar och hällmålningar. Tänk om stenarna kunde berätta. Det kan de faktiskt göra, men man måste lyssna väldigt, väldigt noga. Vid det branta Brattforsberget finns en hällmålning med två älgar. Älgarna är ca 70 cm långa, av den ena ser man hela kroppen med huvud och horn. Av det andra ser man framdelen med bog och huvud. De är avbildade strax ovan vattenytan på den branta berghäll som stupar ner i älven. Idag finns en gångbro i trä med en liten plattform som gör det lättare att nå platsen. Det är dock mycket, mycket svårt att se målningen, det krävs att ljuset kommer in från en viss vinkel. Strax under älgarna kan ett större rödfärgat parti skönjas som inte gått att tyda. Hällmålningarna kan vara så gamla som 5 000 –
6 000 år, och de ska inte blandas ihop med hällristningar som knackats eller ristats in i berghällar. Ristningarna har oftast fyllts i med röd färg för att de ska synas bättre. Men det är då gjort i modern tid. Det är däremot originalfärgen man ser på hällmålningarna, en färg som är tusentals år gammal. Färgen är röd, den kan variera mellan brunröd till gulröd. Ganska säkert ingår bränd rödockra som färgpigment. Men vad bindemedlet består av vet man inte riktigt, det kan handla om fett, blod, urin, saliv eller något annat. Vad det än är så resulterade det i en mycket hållbar färg som stått emot vädrets makter under så lång tid. Men det är faktiskt vädret som delvis bidragit till att vi fortfarande kan se hällmålningen. Ämnen i det regnvatten som sipprat ner över bergväggen har haft en konserverande verkan på färgen.
Djurmotiv är det vanligaste motivet på hällmålningar i våra trakter. Det kan vara älgar, renar eller björnar. Det finns även geometriska mönster och människoliknande figurer på vissa av målningarna. Det finns ingen entydig bild bland forskarna om målningarnas betydelse och tillkomst. Målningarna vid Brattforsen tillkom under yngre stenåldern, då människorna livnärde sig på jakt, fiske och samlande. Är det därför älgen så ofta avbildas, för att den utgjorde en förutsättning för att överleva?
Text & foto: Britt-Inger Roos
