Julen närmare sig så sakteliga, eller är det så att den kommer rusande? Hur det nu är med den saken så har jultraditionerna ett fast grepp om oss, det är mycket som ska hinnas med på några få veckor.
Men var kommer egentligen våra jultraditioner från, och hur gamla är de? Här ska vi titta lite närmare på adventsstjärnan, julgranen, julklapparna, jultomten och lite av allt gott som kan finnas på julbordet. Först kan konstateras att julfirandet har gamla anor, Jesu födelse har firats den 25 december sedan 300-talet. I Sverige började det kristna julfirandet på 1100-talet, men det skulle dröja ända fram till 1700- och 1800-talet innan julfirandet tog fart på allvar. Gamla seder blandades med nytt och många av dagens traditioner är resultatet av denna mix av gammalt och nytt. Inför adventstiden tänder vi adventsstjärnan. Det var i den tyska Evangeliska brödraförsamlingen i Herrnhut på 1880-talet som man kom på idén att sätta en lysande stjärna i fönstret i advent. En pappershandlare i samma stad konstruerade en stjärna med löstagbara spetsar, på så sätt blev stjärnan lätt att packa och skicka. På 1930-talet blev pappersstjärnan vanlig i Sverige och den kom senare att tillverkas i en rad olika material. Så förvandlades då en religiös symbol till en fönsterdekoration som lyser upp fönstren i många svenska hem under december.
Redan under medeltiden dekorerade hantverksgillen i Tyskland och Schweiz granar till jul. En tradition som under 1600-talet återfanns i högreståndsmiljöer där granen dekorerades med godis och äpplen. Under 1700-talet började träden pyntas med levande ljus. Hos familjen Wrede-Sparre i Södermanland återfinns den första svenska julgranen julen 1741. Men det var inte förrän 100 år senare som ordet “julgran” började användas. Från slutet av 1800-talet fanns färdigt pynt att köpa och inomhusgranarna dekorerades med äpplen, ljus, smällkarameller, glaskulor och girlanger med svenska flaggor.
1924 började det säljas julklapps-
papper på rulle i Sverige, försäljningen inbringade en del pengar till vården av tuberkulösa. I början var julklapparna inslagna i vitt papper och dekorerade med rött snöre. Ordet julklapp syftar på de gåvor som allmogens ungdomar delade ut på jul, en skämtsam gåva kastades in samtidigt som det klappades hårt på dörren. Gåvan kunde bestå av ett vedträ med en ofta rätt elak hälsning. Kanske var det här föregångaren till våra dagars julklappsrim. Med tiden kom julklapparna att ändra karaktär och blev till vänliga gåvor som delades ut av julbocken. Julbocken kom dock att bytas ut mot jultomten. Tomten, eller hustomten, bodde på gården och var den som såg till gårdens bästa så länge han behandlades väl. Till jul ställdes julgröten ut för att hålla honom på gott humör. Hustomten var en lite grå figur som inte hade så mycket gemensamt med våra dagars frodiga jultomte. Dagens tomte är en kombination av julbocken, Sankt Nicolaus och en liten släng av Walt Disney.
I alla tider har maten till jul spelat en stor roll. Julen var tidigare ett tillfälle för vila och en paus från ett i många fall hårt arbete. Höstslakten var avklarad och mjölet var malet. Enligt gammal folktro var julens mat helig, främst då julbrödet. För att försäkra sig om en god skörd det kommande året fick en såkaka ligga framme hela julen, den åts sedan upp doppad i öl. Men maten är lika viktig idag som den var förr, och på julbordet samsas gammalt och nytt.
Vill man återuppta några gamla traditioner finns några datum att hålla rätt på. Den 9 december på Anna-dagen ska lutfisken läggas i blöt, då är den färdig lagom till jul. Men en viktig sak till skulle göras denna dag. Det var dags att sätta igång ölbrygden, julölet skulle vara starkt och mustigt. Den 22 december var fram till 1772 helgdag – Tomasdagen. Då skulle julölet vara klart för avsmakning, allt tungt arbete skulle vara avklarat, det skulle vara städat både utomhus och inomhus. Nu lystes julfriden in. Med förhoppning om att julfriden även i år ska lysa över liten och stor tillönskas alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År.
Text och foto: Britt-Inger Roos