Maskinerna på Dorotea­sågen monteras ned

Huset med barkmaskinen ska vara borta inom kort.

DOROTEA (SGT) Doroteasågen läggs ner, Doroteasågen räddas, Doroteasågen byter ägare och sågen går i konkurs. Nu är slutet definitivt här. Nedmonteringen av alla maskiner har påbörjats. Den nuvarande ägaren Torbjörn Tegnander har sålt allt som hör till själva sågverksamheten till Swedabo AB, som köper och säljer hela sågverk men framför allt delar till sågverk.
Just nu monteras barkmaskinen ned som ska gå till Ryssland, en del till Baltikum.
– Det är tråkigt för hela inlandet när sågverk försvinner, säger Torbjörn Tegnander.
Han har planer på att använda det nära 10 000 kvadratmeter stora sågverksområdet till lager av olika slag. Det kan handla om att vinterförvara husvagnar och husbilar, vanliga bilar, båtar eller att skapa lagerutrymme för biobränsle.
– Men det kan dyka upp något som man inte vet idag, säger han hoppfullt.
Kommunen hyr redan in sig för en mellanlagring av material som ska malas ner.
– Tyvärr har det varit vandaler i farten i sågverket. Det skedde innan jag tog över och det har stulits koppar, rivits ner ledningar och slagits sönder glas. Värdet har sjunkit så jag fick mindre betalt när jag sålde sågverksmaskinerna, säger Torbjörn Tegnander.
– Nu finns det i alla fall elektricitet och lampor här. När jag gick här förut så var det så man huskes. Det var mörkt och det blåste och vinden ven, berättar han.
Bommar in till området är uppsatta – det var många som ville fara igenom och se vad som händer.
På plats finns flera personer som Swedabo anlitat för rivningen som beräknas ta ett år.
– Vi räknar med att vara här nu i två veckor, säger Karlis Gerasimenko, bördig från Lettland.
– I morgon kommer det tre killar till, berättar Ainars Sprudzans. Han har jobbat i mer än tio år med att riva sågverk, men är snickare i grunden.
– Här är lugnt och fint, och nu ska jag prova att fiska och har kollat vad som gäller med fiskekort, säger Karlis.
Den nya ägaren Aldis Lacis bor i Sverige, men härstammar från Lettland. Det är där han hämtar sin arbetskraft.
– Sista juli nästa år ska allt vara borta, städat och klart. Det är bra grejer här, svensk- eller finsktillverkade. Jag har nog tagit hand om kanske 100 sågverk och olika anläggningar. Mindre sågverk kan inte konkurrera med de stora sågverken som höjer kapaciteten.
– Jag sätter upp sågverk också, berättar Aldis och tillägger med ett skratt att Lacis betyder björn. Han har ritningar som berättar att en del av sågverket är från 1978 och att det skett uppgraderingar hela tiden med somliga delar från 2005.
Plankorna far från huset där barkmaskinen stått. Om ett år står bara stenhusen på sågen kvar. Läget vid vattnet skulle kunna vara ett strategiskt läge för villor eller hyreshus. Om det var i Umeå.
Kampen om att hålla liv i sågen har fått ett definitivt slutdatum.

Inger Kraft Etzler