RAMSELE (SGT) Hotell Renlyckan, före detta Färnlöfs, är fortfarande till salu. Det finns intressenter, men de får inga lån. Ägare är två bröder Jansson, Andreas och Samuel.
– Vi har inga lån på våra två fastigheter med hotellverksamhet, vilket gör att det inte finns några lån att överta, berättar majoritetsägaren Andreas Jansson. Förklaringen till att det gamla anrika hotell Färnlöf bytt namn kommer ganska snabbt i samtalet.
– När vi övertog hotellet för sju år sedan fick det inte heta Färnlöfs, eftersom det är ett släktnamn. Jag föreslog Hotell Ramsele, men det gick inte för då var jag inte mantalsskriven här. Vi är samer, då blev det Renlyckan, berättar Andreas.
Hur var det att komma ny till en liten by och utge sig för att vara både same och homosexuell?
– Det finns alltid snack på små orter. Det man inte vill höra slipper man. Det är känt att jag gillar killar och det är inga problem med det. Jag har jobbat i serviceyrken i hela mitt liv, som lastbilschaufför, personlig assistent och i kriminalvården. En kompis från Ramsele föreslog att jag skulle köpa hotellet, och det gjorde jag. Första året var det full fart dygnet runt. Vi renoverade och reparerade, och vi gick runt för att känna var det drog, det gick åt mycket fogskum.
Andreas är mån om att behålla det gamla i hotellet, även om han nu bytt över 300 vanliga glödlampor till moderna ledlampor. Hans hobby med antikviteter och retroprylar märks. Gardiner, dukar, möbler i hotellrummen, allt är valt med omsorg. Andreas köper grejer till sig själv, till hotellet eller säljer vidare.
– Jag är hotelldirektör och driver också ett antikvariat med samisk litteratur som specialitet, och vi har också loppis i det andra hotellet, ”54”:an, som är ett lägenhetshotell. Det är den gamla kornboden i Ramsele som stod nere vid älven, och sedan har det varit ålderdomshem och skogsbruksskola. Det blev klassat som hotell för ett år sedan. Här hyr till exempel vindkraftsarbetare. Men före detta Färnlöfs, Renlyckan, är främst ett arbetarhotell, liksom ”54”:an, säger Andreas.
Det samiska genomsyrar Renlyckan. Här finns föremål av Nils Nilsson Skum och av Lars Levi Sunna. Gamla bondekärl, tråg för renkok och andra bruksföremål ryms i det stora hörnskåpet i matsalen. Skåpet kommer från en bagarstuga i Ramsele och är inropat på auktion.
– Det går inte att sätta in nya grejer här.
Bröderna Jonsson härstammar från Talma sameby vid Torneträsk. Där finns renarna, men Andreas beskriver sig som en icke aktiv renskötare. Mamman kommer från en renskötande släkt liksom fadern längre tillbaka i tiden.
– Jag har blivit kulturarbetare. I flera år var jag på Jokkmokks marknad med samiska böcker och andra samiska föremål. Det var mamma som fick mig intresserad av böcker om och av samer. Hon har varit speciallärare. Det är nord-, syd- och lulesamiska böcker.
Samlingarna bär syn för sägen: Antikvariatet är väl sorterat i källarvåningen i ”54”:an. Barnböcker för sig, poesi för sig, faktaböcker finns i särskild ordning. Hotellverksamheten är alltså i två delar.
Hotell Renlyckan mitt i byn innehåller ett fullständigt restaurangkök och det är där all frukost intas.
– Vi har ingen à la carte på kvällarna, men när någon ringer och bokar frågar jag om de vill ha middag och i så fall får det beställas före matställenas stängning klockan 20. Vi samarbetar med Rafna Pizzeria, Thai och grillkiosken och tipsar om dem.
Hotellet har bemanning dygnet runt. Något som visade sig vara bra när det var tjuvar i farten.
– Jag hörde något och stack ut huvudet och sa ”vad håller du på med” och fick till svar ”jag slangar bensin”. Det var min bil, och jag rusade ut. Tjuven, en ung kille, hade glömt skruva på locket på bensindunken, och sedan var det bara att följa spåret, som jag tog upp nästa morgon. Då kunde vi komma överens och göra upp, och sedan tog det slut för de kända busarna på byn.
– Några gånger har vi haft konferenser. Vi klarar det men överlåter åt konferensgästerna att sköta hotellet själva, de får laga mat, bära ut disken och hjälpa till i baren. Vi kan finnas i bakgrunden och vi sköter diskmaskinen, det har varit väldigt uppskattat. Det är ju då ett slutet sällskap så de får vara i köket, säger Andreas.
Nu är det ett annat liv för den tidigare lastbilschauffören. Men för en hotelldirektör gäller det att vara mångsysslare och ha ett nätverk som raskt kan trolla fram till exempel en snöskoter om någon turist vill ut och åka.
– Hotellet går bra. Vi har haft mellan 2-3000 gästnätter när vindkraftsbyggena var igång, och nu kommer det ju att bli fler här i trakten. Det har nu gått två år utan vindkraft, men det kan stå någon utanför och knacka på och sedan stannar de i tre år! Vi upphörde med puben, och arbetarna uppskattar att det är ett tystare hotell, säger Andreas.
Allt som finns att göra som hotellägare har han lärt sig efterhand. Han fick studera lagar och förordningar, lära sig om brandföreskrifter, göra en hemsida och livsmedelshantering och hygien.
Renlyckan är dock till salu. Lillebror Samuel vill göra något annat, och har bildat familj.
3,5 miljoner kronor för Renlyckan, och 1,5 miljoner kronor för ”54”.an. Det handlar om Ramseles två äldsta byggnader. I byggnaderna finns det verkstad, tygrum, böcker, tvättstuga, spa-rum, vacker konst, för att inte tala om flera akkjor och alla banankartonger fulla med loppisfynd.
– Det kan vara lite ensamt ibland, det skulle vara bra med en livskamrat. Hotellbranschen kan vara farlig med tanken på tillgången på alkohol, men när vi hade köpt bestämde jag mig för att sluta med starksprit, och det har räddat mig. När det inte finns några bokningar, då gör jag loppisrundor. Det finns ju en nyöppnad pop-up-loppisbutik här i Ramsele, och dit kan jag ta grejer jag köpt på andra ställen. Folk vet också att när jag får en idé så kör jag på det. Nu har jag köpt en traktor och kan skotta själv. Det sparar pengar.
Så talar en hotelldirektör med både loppis och antikvariat.
INGER KRAFT ETZLER
TEXT OCH FOTO